Trött på krav

Inte märket Krav, om det ändå hade varit så väl.
Jag är trött på skol-krav, hälso-krav, hemmasysslor-krav, se-bra-ut-krav, vara-duktig-krav mm.

En norm i samhället som jag dessutom har lessnat på är: visa-det-inte normen.
När någon frågar dig hur du mår, svarar du av ren automatik att allt är bra.
När du är ledsen, gråter du inte inför allmänheten.
När du är lycklig, skrattar och ler du inte offentligt om ingen är med dig.

Varför lever inte svensken i samhället ?